11/24/2014


Tre bilder från när jag och J var i Göteborg tillsammans. Vi drack kaffe på alla mina favoritställen, promenerade nästan överallt istället för att ta spårvagnen, blev fulla ihop och hånglade utanför Kino. Vill hångla med honom i alla städer, i alla världsdelar som finns.

En selfie på en ängslig Lovis som sovit alldeles för lite, iförd pojkvännens gosiga tröja. Jag har nog stulit den och gjort den lite till min nu.


En PERFEKT hyacint. ÄLSKAR hyacinter. De doftar himmelskt och de är ju så himla, himla fina.

En rosa soluppgång. Så otroligt fint med lite färg på himmeln för en gångs skull. Allt är så nattsvart hela tiden. Dagarna är bara ljusare typer av nätter. Så har hela november månad sett ut. Suck va!


En smått berusad, kär och glad Lovis. Detta var en halv timme innan humöret svängde om till tryckasigmotväggenångest och lämnamigaldrigrädsla. Var på gränsen till psykotisk och började gråta hysteriskt när J drack upp mitt glas med vatten. Obehandlad borderline + ett relativt nytt förhållande får en ju inte direkt särskilt len i sinnet om man säger så. HEHE. Att han står ut... Ja ja, i alla fall hade vi varit på kalas med min släkt tidigare på kvällen. Blivit fulla, busat med en tvååring och tittat på Så mycket bättre. Och jag tror att det kan vara så att min släkt har gått och blivit lika kära i J som jag är.

Har tagit upp min virkning igen. Haft en liten paus på några månader. Den här filten är verkigen ett evighetsprojekt alltså.. 

PUSS!
Klockan är 03:30 och det tog fem timmar innan jag accepterade min sömnlöshet och gick upp för att ta något att äta istället. DETTA VÄNDA DYGN BÖR GENAST VÄNDAS ÅTER.

04:20:
Går in på toaletten för att tvätta ansiktet. Kallt som is. Granskar mig i spegeln. Eländets ansikte. Knyter höger näve hårt. Vill slå sönder spegeln och det motbjudande den reflekterar. Sedan bara blunda och invänta sju års olycka. Tänker att spegeln ändå skulle se bättre ut i skärvor på golvet. Dessutom har jag redan haft nitton år av olycka så vad gör ytterligare sju. Märker att jag har knutit näven så hårt att mina naglar har gjort små avtryck i handflatan. Det svider lite. Slappnar av. Går och lägger mig i sängen. Fortsätter med samma sak som jag redan gjort i fem timmar, nämligen att stirra upp i taket. Tänker att det är så typiskt. Att ångesten alltid ska blomma upp såhär mitt i natten när jag är helt oskyddad. När jag ligger i min egna säng och inte i pojkvännens. När jag inte har någon som kan kyssa bort klumpar i halsen på mig eller skydda mig från mitt inre som river och gör illa. Då det bara är jag och andetagen. Och ett hjärta som liksom skjuter iväg spjut för varje slag det tar.

11/17/2014

Jag är kanske helt enkelt bara fundamentalt nedstämd. Kanske kan ingen man i världen reparera mig.

Och kanske är det faktiskt helt ok att vara lite sorgsen på heltid. Så länge sorgen inte är molande, tänker jag.

Men jag är glad också, självklart. Det är bara något jag glömmer skriva om, här. Den här bloggen är ju trots allt till som en ventil för mitt ostadiga. Någon slags klagoventil, om man vill se det så.
Min tandborste i din kopp,
i ett kvartal,
och inget gör mig gladare.

Först trodde jag att det nog inte skulle bli så. Att tandborsten nog skulle få lämna koppen ganska så fort. Jag menar. När vi träffades så slickade han ju fortfarande såret från henne. Såret som var hon. Och jag vet inte om det hann läka ordentligt före jag kom in i bilden. Och om det nu är så att det aldrig hann läka ordentligt, så kanske det kan bli en infektion i såret, senare. Och om det blir en infektion i såret, senare, så kanske tandborsten får lämna koppen.

Men det är inget jag orkar tänka på nu.

11/16/2014

Dagens tillvaro är inte konstruerad för ensamma människor,
säger han och tar en tugga av sin korvmacka.
Jag trodde en gång
att den skulle bli det,
men
den e
inte
de
inte

11/14/2014


Ibland kan ytterst små saker få en att bli djupt lycklig. Som när böcker och outfit av en slump matchar.
Det verkar som att Kerstin Thorvall kommer läsas iförd denna tröjan hädanefter.

Det skakar i hela mitt väsen efter närhet. Vill somna bredvid ett skägg och vakna morgonen där på av ett par trötta ögon som ler mot mig och säger godmorgon. Vill känna morgonstånd mot lår. Vill att någon kokar kaffe åt mig och säger till mig att plugga när jag tappar mitt fokus. Vill att någon kysser mig precis lagom hårt.

När du kommer hem ska jag dra fingrarna genom ditt hår och räkna stjärnorna på din hud.

11/13/2014

Det kändes som jag sprack i varje söm.