10/28/2014

18 oktober


Kärleken personifierad.

20 oktober

TVÄTTA RENT MIN HJÄRNA TILLS JAG ÄR FRI

22 oktober

Tystnaden är det värsta ljudet. Tystnaden är det högsta ljudet. 

23 oktober

Förstår inte hur du orkar med mig. Förstår inte hur någon orkar med mig. JAG ORKAR INTE ENS MED MIG

25 oktober

Jag gömmer mig under täcket och han pussar mig i hela ansiktet. Det kittlas lite och jag fnissar till förtjust, kryper in i hans famn och placerar ena handen mellan honom och lakanet. Den andra kupar jag försiktigt runt hans käke. Tänker att det garanterat är världens bästa käke på världens bästa människa. Jag stoppar handen innanför hans byxor, trycker mina läppar mot hans hals, berättar att jag nog älskar honom.

28 oktober

Han frågar hur jag mår och jag svarar bara något förvirrat om hösten. Någonting i luften får mig att falla in i gamla vanor och mönster och jag vet inte hur jag ska bryta dom. Äter glass med vänner ändå och försöker trycka bort ångesten men det slutar ändå med en tre timmars lång promenad trots att benen värker och magen kniper. Jag vill verkligen slå mig fri men jag vet bara inte hur man gör. Jag undrar om det någonsin kommer gå över.


10/23/2014

Himlen, färglös. Regnet, försiktigt men skoningslöst. Kylan, börjar i fingertopparna, letar sig in. Jag, fumlandes efter någonting i väskan fast jag inte vet vad. Springer och köper en kall dricka som jag inte ens vill ha för mina sista pengar, allt för att undvika situationen. Känslan av att vara i vägen, att vara fel, så jävla påtaglig. Efteråt, jag vill att han ska säga att han älskar mig och mena det men jag blir så jävla irriterad när han säger att han älskar mig och menar det. Det är så absurt. Det är så barnsligt. Det är så typical me. Jag är så absurt barnslig. Jag är så barnsligt absurd.

10/16/2014

23:30 SNÅRSKOGEN INUTI.

VILL.
HITTA.
UT.

00:00 Tårar som en blåvals(stora, hulkande). Ett huvud lika tungt som en.

00.45 Konstaterar: Själen är kroppens fängelse, inte tvärt om.

01.03 Kanske är kärlek inget för mig. Kanske saknar jag helt enkelt förmågan. Som en defekt gen, eller nått sådant.

01.08 SKÄRP DIG NU LOVISA

10/15/2014

Jag är så trött. Sömnlöshetens förbannelse, antar jag. Istället för att sova om nätterna så ligger jag vaken med tankar som skenar likt skrämda rådjur. (Kan bara sova om det är med armar runt mig och andedräkt mot min hals)

För att inte tala om ångesten som flyttat in i mig igen. Den är konstant. Den sitter i bröstet, i huvudet, överallt. Får mig att inte vilja äta. Oftast kapitulerar jag inför maten, men inte utan ångest.

En tanke jag aldrig skulle våga tänka högt: Ibland önskar jag att någon i min närhet ska bli allvarligt sjuk, bara för att kunna legitimera min egen nedstämdhet.

Och det var det. 

10/14/2014


Hösten är här och jag märker att jag måste köpa ungefär hela min garderob ny efter viktuppgången sen förra hösten. Ett stycke finare klädd, men fattigare Lovis.

Löven faller och jag med dom. Orkar inte göra något för att hindra fallet. Det är så det blir varje höst. Sovtimmar: Alldeles för många. Man kan tycka att jag borde ha lärt mig att hantera höstdepressionen vid det här laget. Eftersom jag alltid, alltid åker på den. Eller att jag i alla fall borde ha lärt mig se varningstecken på att den är på väg. Men jag lär mig nog aldrig. Försöker i alla fall bota den genom att ta timslånga fikastunder med vänner, sova över så ofta jag kan med en mjuk pojkkropp och se till att vara i skolan varje dag. Det går. Jag överlever men inte mycket mer än så. Räknar i alla fall ner dagarna tills jag får åka till mitt älskade Göteborg igen, och denna gången i sällskap med han jag är kär i. Vi ska se the knife och göra allt det som jag gör bäst när jag är där (dvs äta och gå på museum). Det ska bli fint!


10/12/2014



Fyra små ögonblick stulna från min instagram. Den hittar ni här.

I. En som jag har gått och råkat bli kär i. Som det kan gå va? Men jag klagar inte, han gör mig happy. Dock så river det fortfarande i magen på mig när jag tänker på hur mycket jag nog har sårat och fortsätter såra andra människor(läs: en annan människa) i och med detta. Jag hoppas bara att det går över snart.. Rivet i min mage och i hens. Vill inte vara en människa som klampar fram hänsynslöst och utan att bry sig. Vill inte krossa under foten. För jag vet ju själv hur det känns att krossas under foten. Jaja. Ska försöka hålla huvudet högt och inte gå med blicken ner i marken mer, för inuti så känns det ju som att gå på moln för tillfället. Och jag ska försöka tänka att jag förtjänar att få ha kvar den känslan en stund. Att jag faktiskt är värd den. Även fast jag säkert inte är det.

II. Saknar Kent så jävla mycket. Dom är räddningen nu när vintern snart är här. Dom är i och för sig räddningen i varje årstid. 

III. Isola, min lilla lurviga kanin. Favoritmat: grönkål, banan och knäckebröd. Favoritsysselsättning: hoppa kring mina ben, slicka på mina fötter, bli klappad bakom öronen, gnaga sönder tapeter och lister, kissa i soffan och hitta på andra sätt att förstöra vårt hem på. Älskar henne ändå.

IV. Lite nyinköpta grejer. Bland annat en mysig tröja till hösten, ett par dyra men underbart sköna och fina hestravantar till vintern, en ny rulle film till min analoga systemkamera och två garnnystan till en filt som jag håller på att virka.

Puss!

10/09/2014

"Vi tycker inte likadant. Inte ens i små bagateller som sunt matförhållande. Men om du inbillar dig att jag ens är hälften så vacker som hon är så nöjer jag mig med det och döljer gärna hur petig jag är med maten. För jag är petig med maten. Och hon äter utan måtta, dissekerar maten mellan tänderna utan någon som helst elegans. 

Och ibland när jag sitter där med min symmetriskt upplagda hög av salladsblad på en i övrigt tom tallrik, så tänker jag att det är vårt förhållande hon så frenetiskt kämpar med att dissekera i sin käft.

Och kanske är du faktiskt, precis som hon anser, någonting som jag har stulit ur hennes ficka och girigt förvarat i min mun. 

Likt en hund som instinktivt skyddar sitt ben.

Och kanske finner du mig lika motbjudande som jag finner mig. 
Och även om jag inte säger emot när du talar om för mig att du älskar mig, så spelar det ingen roll om vi bygger vårt förhållande på sådana lögner (jag menar, det går ju knappast att älska någon som mig). 
Bara vi bygger och jag får spendera vintern med dig, 

för när det blir för kallt

är du som en brasa."